Katerina Janouch: Regimmedia lurar utsatta flickor – tesked i trosan fungerar inte

Faktiskt helt fel. Så kan man – för att låna medias egen granskningsterminologi – sammanfatta ett stort antal mediers tips till minderåriga invandrarflickor som riskerar bli förda utomlands och giftas bort mot sin vilja att stoppa en tesked i trosan. Detta för att påkalla säkerhetspersonalens uppmärksamhet på flygplatsen och stoppa det som är i färd att ske. Författaren och debattören Katerina Janouch har prövat och fastställt att tesked i trosan inte fungerar, att det rör sig om en ren skröna, en vandringssägen som svenska medier okritiskt spritt.

Bakgrunden till att ledande svenska medier såsom Aftonbladet, Göteborgs-Posten, TV4, Lokaltidningen, Sveriges Radio, SVT, Expressen med flera har tipsat om knepet är att sommarlovet är den tid då de flesta barn- och tvångsäktenskap sker inom de invandrarkulturer där detta är tradition. I samband med att man rapporterat om att hemlandets religion och kultur för många invandrare är viktigare att följa än svensk lag har man vårdslöst vidarebefordrat det värdelösa tipset till de utsatta flickorna.

Ingen journalist förefaller ha gjort sig omaket att verifiera uppgiften, något som annars tillhör journalistikens grunder. En som bemödat sig på att ta reda på om tesked i trosan-tricket fungerar är dock Katerina Janouch, författare, samhällsdebattör och numera också kandidat för nybildade partiet Medborgerlig samling.

Janouch skriver om testet på sin blogg:

Jag kan nu avslöja att metoden inte fungerar, och att det dessutom finns flera brister i att lansera detta som en räddning för flickorna. För tio minuter sedan passerade jag säkerhetskontrollen på Arlanda med en tesked i trosorna för att testa. Teskeden gav inget utslag i överhuvudtaget utan jag kunde gå igenom kontrollen utan någon som helst visitering. Hade jag varit en hedersutsatt flicka hade jag brutit ihop inombords.

Efter testet tar Janouch kontakt med personal som arbetar i säkerhetskontrollen för att bekräfta att det hon kommit fram till stämmer, att det inte bara råkade gå att passera metalldetektorn den här gången, att det inte var något fel på säkerhetsutrustningen.

– Det får vara en ganska stor sked om det ska ge utslag i portalbågen… tyvärr, tanken är god, men det funkar inte som önskat, bekräftar en säkerhetsanställd.

Ett annat problem med rådet är att säkerhetspersonalen inte har några rutiner kring hur de ska hantera situationen om knepet till äventyrs skulle fungera. Den säkerhetsanställde som Janouch talar med säger att man inte alls per automatik tar flickor avsides in i ett rum och visiterar den så som journalisterna beskrivit och om flickan inte avskiljs från föräldrarna eller de släktingar som är på väg att föra flickan ut ur landet är chansen liten att hon vågar säga något.

Den svenska mediekåren har alltså inte bara underlåtit att ta reda på om en tesked i trosan fungerar rent tekniskt, man har dessutom inte brytt sig om att kontrollera hur säkerhetspersonalens rutiner ser ut i sådana situationer. Man har i stället bara fantiserat och spekulerat kring hur man tror att personalen på flygplatsen ska agera.

Janouch påtalar också en tredje aspekt som de svenska journalisterna inte tagit med i beräkningen. OM knepet skulle fungera tekniskt och OM flickan skulle bli tagen åt sidan och in i ett privat rum – vad är det i så fall för person som ledsagar flickan? Är det någon som tar avstånd från kulturella fenomen som barn- och tvångsgifte eller tvärtom någon som själv har den sortens värderingar?

Janouch skriver:

Jag reser ofta utomlands och har de senaste månaderna noterat att säkerhetskontrollerna på Arlanda bemannas av många kvinnor i hijab, alltså slöja. Den religiösa anknytningen signaleras tydligt och ibland har de hijabklädda kvinnorna nästan varit fler i säkerhetskontrollerna än obeslöjade kollegor.

Jag gissar att det inte är alltför långsökt att fråga sig vad som skulle hända om en flicka som fastnar i säkerhetskontrollen blir visiterad av en personal som anser att värderingar där flickor kan giftas bort mot sin vilja faktiskt är acceptabla, kanske till och med rätt? Skulle en sådan personal verkligen vilja hjälpa en utsatt flicka och gå emot hennes familjs vilja, om flickan bad om hjälp?

Eller finns det en risk att en sådan personal skulle säga ifrån till flickan, eller kanske till och med ta familjen åt sidan och avslöja vad flickan försökt att göra? Hur skulle det då gå för flickan?

Naturligtvis kan det även finnas män i personalen med utländsk härkomst som hyser dessa för det svenska samhället främmande värderingar men det Janouch vill poängtera är att man inte kan ta för givet att invandrarkvinnor är motståndare till sådana sedvänjor bara för att de är av samma kön som de som drabbas.

Kvinnor är ofta lika delaktiga som männen i att upprätthålla den här sortens ”hederstraditioner”, vare sig det handlar om påtvingade barnäktenskap, könsstympning eller som i det uppmärksammade fallet med den centerpartistiska och islamistiska kvinnliga nämndemannen som dömde till en misshandlad kvinnas nackdel därför att mannen ansågs tillhöra en finare familj.

I skrivande stund har såvitt Samhällsnytt erfar ingen av de medieaktörer som spritt den flerfaldiga desinformationen vidtagit några åtgärder – såsom att avpublicera de aktuella artiklarna/inslagen eller publicera en rättelse samt förklaring och ursäkt för hur man så okritiskt bidragit till att förmedla värdelösa råd till utsatta unga invandrarflickor som kan ha invaggat dem i en falsk känsla av säkerhet och därför inte vidtagit andra åtgärder för att stoppa utresan långt innan de hamnat på flygplatsen där de till sin förskräckelse för sent upptäckt att rådet de fått av journalisterna är odugligt.