Kammarrätten: sex personer ska få flytta till Sverige för att uppnå skälig levnadsnivå för ett flyktingbarn

Samtidigt nekar samma domstol särskilt boende för en 95-årig kvinna isolerad i sitt hem. ”Omvårdnadsbehoven inte så omfattande”

En man från Etiopien som står registrerad hos Migrationsverket som 17 år gammal och som nyligen fått ett uppehållstillstånd i Sverige ansökte hos socialtjänsten i Falun om ett särskilt bidrag. Bidraget skulle täcka en ansökningsavgift för att hans familj i Etiopien bestående av hans mor och fem syskon skulle kunna ansöka om ett uppehållstillstånd i Sverige på familjeanknytning till honom.

Ansökningsavgiften är 1500 kronor för en vuxen och 750 kronor för barn vilket gör att den totala summan ligger på 5250 kronor. Falu kommun avslog ansökan den 7 mars 2017 varpå ärendet hamnade först hos förvaltningsrätten i Falun och sedan hos kammarrätten i Sundsvall.

Att få sex andra personer till Sverige är nödvändigt för att uppnå skälig levnadsnivå

Samhällsnytt har tagit del av kommunens beslut, av vilket framgår bland annat att mannens gode man redan har samlat in de begärda pengarna vilket innebär att bidraget söktes retroaktivt. I sitt avslag skriver socialtjänsten att dess ansvar sträcker sig främst gentemot personer boende i kommunen – och varken den sökandens mor eller syskon är det.

Avslaget stod sig i förvaltningsrätten. Kammarrätten i Sundsvall gjorde dock en diametralt motsatt bedömning. I en dom från den 15 november skriver rätten att att bo tillsammans med sin familj är nödvändigt för att uppnå en ”skälig levnadsnivå” – ett rekvisit som är nödvändigt enligt Socialtjänstlagen.

Av Kammarrättens dom framgår att hela familjen redan beviljades permanenta uppehållstillstånd den 4 maj 2017 – genom omsorg av den gode man som gick in med egna pengar. Det framgår även att familjen ska resa in i Sverige på Migrationsverkets bekostnad – med flygbiljetter som myndigheten betalat enligt det förfarande som Samhällsnytt uppmärksammade i en artikel förra veckan.

I motiveringsdelen tar kammarrätten ingen ställning till varför mannen inte ansåg sig kunna uppnå en skälig levnadsnivå genom att bo med sin familj i ett tredje land. Istället skriver man följande:

”Som flykting kan han inte förväntas återvända till sitt hemland för att återförenas med sin familj. Det får mot denna bakgrund anses att det är nödvändigt för (honom) att återförenas med sin familj i Sverige för att uppnå en skälig levnadsnivå.”

Att kunna ta sig ut från lägenheten och få hjälp – inte nödvändigt för skälig levnadsnivå

Samhällsnytt noterar att samma domstol gjorde en annan, betydligt mindre generös tolkning av ”skälig levnadsstandard” i ett mål från november 2016 som handlade om en 95-årig kvinna, som ansökt om en plats på ett särskilt boende.

Enligt SVT som var först med att rapportera om fallet,  var kvinnan ensamboende, bodde en trappa upp utan hiss samt hade stora hälsoproblem. Hon hade dessutom nedsatt balans och det är problematiskt för henne att lämna lägenheten på egen hand.

Kvinnan har också ramlat några gånger i hemmet utan att kunna ta sig upp. Hon kände sig isolerad i hemmet och ville bo på ett boende där hon kunde få hjälp på plats och äta.

Men detta räckte inte för kammarrätten i Sundsvall som skrev att det inte krävs något särskilt boende för att hon skulle anses ha en skälig levnadsnivå:

”Sammantaget är således omvårdnadsbehoven, trots hennes höga ålder, inte så omfattande att hon har rätt till ett särskilt boende”.

Källorna till den här artikeln kan laddas ned och läsas på följande länkar: domen och socialtjänstens beslut.