Den fina rasismen

➤ KRÖNIKA När jag jobbade i riksdagen brukade jag gå på så kallade lunchseminarier rätt ofta. Alla anställda med ett riksdagsmejl fick regelbundna inbjudningar. Jag brukade gå dit främst för den gratis lunchens skull.

Ja, jag vet att det inte finns gratis luncher. Det var ett sätt för lobbyister och företag att pusha för sin agenda genom att beställa lunch till alla deltagare och lägga fram sina önskemål medan de folkvalda med sitt följe gottade sig med riksdagsrestaurangens lite tråkiga utbud.

Jag var nog en lite udda fågel bland dessa välnärda och välskötta politiska funktionärer med bra ursprung. Före detta MUF-are som förberedde sig för att inta ledande positioner i samhället, sossar med klockor som kostade flera arbetarårslöner, men som ändå var tvunga att spela sina roller som arbetarklassens söner och döttrar och vara lite ruggiga i kanten – och de alla andra. Hela deras kroppsspråk signalerade en lugn övertygelse, eller nej, snarare en kunskap, om att de kommer att styra det här landet i all framtid – born to rule.  Oftast var jag enda invandrare i rummet – ironiskt nog representerade jag Sverigedemokraterna.

Ofta handlade seminarierna om ämnen som intresserade mig endast ytligt, men ibland berörde de mitt arbetsområde – invandring och integration. Som den där gången då Svenskt Näringsliv arrangerade ett seminarium om utbildning och jobb för nyanlända. Med sig tog de en syrisk flicka som gick i skolan någonstans i Botkyrka.

– Det här är en syrisk flyktingflicka, presenterade en leende moderator henne.

Flickan var ett levande utställningssexponat – herrarna och damerna i salongen tittade på henne välvilligt, nyfiket och lite sorgset. Det kändes som att det här är första gången som de ser en riktig levande syrier så här nära. Flickan skulle symbolisera det nya Sverige, men hennes kunskaper i svenska var begränsade.

Hon gjorde sitt bästa för att svara på frågorna, men det gick så där – hon hade bott i Sverige endast i ett år. Flickan trodde att det var ett av hennes livs största ögonblick – hon var ju inbjuden till parlamentet i hennes nya land. Hon kämpade med språket för att göra ett så bra intryck som möjligt på det fina sällskapet, hennes röst darrade, men hon lyckades inte att säga så mycket.

Det har visat sig senare att detta var medvetet gjort av Svenskt Näringsliv. Hela syftet med seminariet var att berätta om att det egentligen inte behövs någon undervisning i svenska för invandrare. Svenskt Näringsliv kom istället på idén om att anställa nyanlända syriska lärare som skulle undervisa nyanlända syriska barn på arabiska. Utan någon svenska alls.

– En win-win situation!, konstaterade den ständigt leende representanten från lobbyorganisationen.

Det hördes skrammel av gafflar, knivar och tallrikar från det ätande sällskapet. Muffarna tog fram sina mobiler och fotade flickan för att sedan lägga ut bilden på partiets facebook-grupp med ett uppmuntrande budskap om att jobb är nyckeln till integration.

Flickan stod bredvid representanten. Det märktes att hon började inse att hon var lunchens huvudattraktion och känna sig obekväm med det. Svenskt Näringsliv ville ju krydda sitt annars tråkiga seminarium med en levande syrier. Och det blev en succé!

Efter seminariet fördes flickan snabbt ut ur rummet. Hennes stjärntimme var över och hon kunde återföras till Botkyrka medan salongen skulle diskutera hennes integration och vad mer man kan göra för att stoppa rasisterna från SD:s framfart.