Terrorgrupp rekryterar på svenska ungdomsgårdar

Många barns första kontakt med terrorgruppernas propaganda kan enligt rapporten ofta vara svensk media som lägger upp exempelvis Islamiska statens videoklipp.

I oktober 2016 fick Barnombudsmannen i uppdrag av regeringen att prata med barn som på olika sätt är berörda av problematiken med personer som gör så kallade terrorresor.

Syftet var att öka kunskapen om barns erfarenheter och att förebygga att barn far illa.

Enligt Anna Karin Hildingson Boqvist, vikarierande barnombudsman, finns få eller inga studier där barn själva berättar om sina erfarenheter av våldsbejakande islamistisk extremism och därmed är den nya rapporten på många sätt unik.

I rapporten berättar barn och unga med olika erfarenhet vad de vet, tror och tänker om hur och vilka som involveras i våldsbejakande islamistisk extremism och varför detta sker.

Man har talat med tre olika grupper barn: de som själva har varit involverade i våldsbejakande islamistisk extremism, de med närstående som är eller har varit involverade och de som bor i ett område där personer har rekryterats.

Vissa av barnen beskriver en utsatthet som beror på våld, kriminalitet och svåra familjeförhållanden men även utanförskap, rasism och uppgivenhet inför framtiden. Saker som i sin tur kan leda till ett sökande efter tillhörighet, vilket gör att de kan lockas av våldsbejakande islamistiska gruppers propaganda med löften om gemenskap och ett bättre liv.

Av deras svar drar Hildingson Boqvist slutsatsen att det inte finns en enskild förklaring till att barn och unga involveras i våldsbejakande islamistisk extremism, utan att det är en komplex bild.

– Staten måste hindra att fler unga radikaliseras och förebygga att de barn och unga som redan berörs far illa. Vi vill därför se en nationell handlingsplan för att stoppa våld mot barn. Nu behöver regeringen lyssna på barnens röster och agera, säger Anna Karin Hildingson Boqvist.

I rapporten framkommer bland annat att den militanta islamistiska terrorgruppen al-Shabab, som är en del av al-Qaida, rekryterar på svenska ungdomsgårdar.

Ur rapporten:

När barnen pratar om var rekrytering till våldsbejakande islamistiska grupper sker så nämner några ungdomsgården: ”På ungdomsgården. Så här det är… Alltså, Al-Shabaab, de anlitar flera personer därifrån. Det är många personer som åker från ungdomsgården till Al-Shabaab”, säger Kalila. Hen menar att rekryterarna är just på ungdomsgården av en anledning: ”För att det finns många såhär ungdomssomalier, och det är det de vill ha.”

Enligt barnen går det till så att äldre personer som barnen tror är kunniga imamer kommer till ungdomsgården och försöker övertyga dem till att ansluta sig: ”Alltså de tar några barn och säger till dem ’vi gör så här och vi är så här bra’ och försöker hjärntvätta dem till att tro att de är bra. Och sen går de och krigar med IS istället eller de där dåliga grupperna. Och det är i alla fall det jag har hört, att de kommer till såna här fritidsområdet och sen tar… eller tar, typ hjärntvättar några barn så de kommer med”, berättar Samar.

Barnombudsmannens förslag till regeringen är följande:

– Anta en samlad nationell handlingsplan mot våld mot barn i enlighet med artikel 19 i barnkonventionen om statens skyldighet att skydda barnet från våld
– Ge myndigheter i uppdrag att involvera barn och unga i arbetet mot våld
– Säkerställ att barn och unga som involverats i våldsbejakande islamistisk extremism görs delaktiga i planeringen och genomförandet av insatser och stöd från socialtjänsten samt att socialtjänsten har tillräcklig kunskap för att göra prövningar av barnets bästa i dessa situationer
– Oro för att barn och unga riskerar att involveras i våldsbejakande islamistisk extremism ska alltid anmälas till socialnämnden
– Säkerställ stöd till föräldrar till barn och unga som riskerar att involveras i våldsbejakande islamistisk extremism samt till familjer där barnet har anslutit sig till våldsbejakande islamistiska miljöer
– Säkerställ att skolans arbete med det demokratiska uppdraget tillgodoser barnens behov av arenor för att prata om svåra frågor inklusive våldsbejakande islamistisk extremism.