Jag tycker nästan synd om Stefan Löfven

➤ KRÖNIKA  Mänskligt sett förefaller Löfven vara en hyvens karl. Men som statsminister duger han inte. Han har tilldelats en fullständigt hopplös roll.

Sedan Olof Palmes dekret 1975 om att Sverige skulle bli ett mångkulturellt land har problemen sakta vuxit oss över huvudet. Sedan dess har vi övergivit principen om att all politisk makt utgår från folket. 1996 bestämdes över huvudet på svenska folket ”att det som skall hålla ihop Sverige inte är ett gemensamt, historiskt ursprung utan den samtida tillhörigheten i Sverige.” 2010 ändrades grundlagen så att Sverige nu ÄR ett mångkulturellt samhälle.

I en intervju i SVT Aktuellt nyligen framgick Löfvens förvirring närmast tragikomiskt. På frågor om våldtäkter, mord och undantag från regler för uppehållstillstånd förblev han som vanligt svarslös. Våldtäkter är fullständigt oacceptabelt. Det ökande våldet ska vi inte ha i Sverige. Undantaget från asylreglerna gäller bara en begränsad grupp etc etc. Som vanligt alltså svepande svar som inte förpliktar till någonting.

Det måste vara svårsmält för Löfven att tvingas böja sig för spolingen Fridolins hot om regeringskris om inte åldersfuskarna får stanna i Sverige. En begränsad grupp mumlar Löfven. Men det rör sig om 9000 ynglingar som ska lova att studera. Till en kostnad av 4,5 miljarder(!) om året. I lärarbristens Sverige. Hans försök att förklara detta beslut var nog det mest förvirrade pladder jag hört från en politiker.

Angående våldtäkter säger Löfven att regeringen uppdragit till polisen att prioritera dessa brott. Även om han i nästa andetag säger att han som statsminister inte kan lägga sig i polisens prioriteringar. Han har det inte lätt. Att mångkulturfiaskot orsakat dramatisk ökning av våld och kriminalitet förnekas av regeringen. Löfven har fullt förtroende för att rikspolischefen snart kan visa upp bättre resultat. Det är han ganska ensam om att tro.

Hans egen minister Ylva Johansson, med ansvar för integrering står i TV och berättar att invandrarna måste lära sig mer om svenska värderingar. Alltså om den svenska kultur som PK-iterna fördömt i många år. Den kultur som enligt tokstollen Reinfeldt bara bestod av barbari. Hon låter ungefär som Jimmie Åkesson för fem år sedan. Han har det inte lätt stackars Löfven. När så hans egen finansminister varnar invandrare för att komma till Sverige måtte han undra vad han håller på med.

Hans virriga balansgång underlättas ju inte heller av hans utrikesministers ständiga, antiisraeliska utspel och UD:s hemlighetsmakeri. Så klämmer minister Morgan Johansson i med att det är svenska muslimer som står för det ökande judehatet. Trots att Löfven ju vet ju att det är nazistiska sverigedemokrater som hotar judarna. Det står ju i Aftonbladet, så det måste ju vara sant. Hur han än vrider sig blir han motsagd av sina egna partivänner. Med sådana vänner behöver han ju inga politiska ovänner.

Men lägger man örat till marken hör man hur det knakar bland pk-iterna. Tron på mångkulturens förträfflighet tycks ha svalnat. Bara inbitna storljugare som Anders Lindberg på Aftonbladet vidhåller att invandringen är lönsam för Sverige. De flesta andra kan inte längre bortse från omvärldens allt mer bekymrade beskrivningar av ett Sverige i förfall. Att allt fler svenska medborgare är oroade bryr de sig mindre om. Ty även om oppositionen är i majoritet och enkelt kunde ta över makten, så förlitar pk-iterna sig på att Sverigedemokraternas väljare inte kommer att ha något att säga till om.

Men vem vet vad som händer när det går upp för folk att vi bara sett början på massinvandringens många negativa effekter. Försiktigt vänder pk-iterna nu kappan efter vinden. Det är minst 20 år för sent, men den ene betongsossen efter den andre tycks nu ana att landet befinner sig på katastrofkurs. Att styra ett land enbart med hjärtat – utan bruk av hjärnan – är ett historiskt vanvett. De inte helt döva hör hur det mullrar i folkdjupet. De andra lär snart flykta till Vänsterns ljudisolerade bunker. Trots miljonerna från LO, lär Löfven få en besvärlig valkampanj.

För att betala de enorma kostnaderna för den katastrofala mångkulturvurmen krävs vi på mer skatt och får höjda avgifter. Vi ska tvingas jobba tre år längre innan pension och förväntas finna oss i att samhällskontraktet bryts inom alla områden. ”Vad f-n får vi för pengarna” är en fråga som allt fler ställer sig.