Myndighet ger mediekoncerner uppdrag och miljoner för att påverka utgången av riksdagsvalet

➤ Myndigheten Vinnova skriver i ett pressmeddelande att man satsar ett antal miljoner kronor på ett projekt där Sveriges största mediekoncerner – SVT/SR, Bonnier, Schibsted och NTM – får i uppdrag att ”faktagranska” sociala medier och alternativpress. Syftet är att hindra att det man definierar som ”falska nyheter” får spridning och genomslag i valrörelsen 2018 och leder till fel valresultat.

Ingen faktagranskning eller bevakning ska inom ramen för projektet ske ”uppåt”, av att de stora mediekoncernerna inte sprider falska nyheter inför valet. Det formaliserade samarbetet mellan regeringsmakten och mediekoncernerna är fokuserat på granskning ”nedåt”, av det som brukar benämnas som ”folkets medier”, dvs sociala medier, välbesökta bloggar och mediejättarnas utmanare i alternativmedia.

Med artificiell intelligens och särskilda algoritmer ska de utpekade folkmedierna kontinuerligt skannas av för att, som man formulerar det, ”slå hål på filterbubblor” och ”utmana påståenden i den politiska debatten och om uppgifter som får stor spridning viralt”.

Satsningen kommer i spåren av den mediedebatt om falska nyheter som förts efter förvåningen över att det brittiska folket röstade för utträde ur EU och att det amerikanska folket röstade fram Donald Trump som president. Målet med Vinnova- projektet är att förhindra att något motsvarande inträffar i Sverige.

Thomas Mattsson, som är chefredaktör på Expressen – en tongivande aktör inom det aviserade myndighetsprojektet – har tidigare använt begrepp som ”hat- och hotsajter” för de medieaktörer som man nu får statliga medel för att granska i valrörelsen. Mattsson har varnat för en ”normförflyttning” när exempelvis invandringspolitiken tillåts granskas ur ett kritiskt perspektiv och anser att det är en journalistik som ”sprider oro i samhället”.

I syfte att inte göra sig skyldig till lagbrott har Vinnova delat upp satsningen på fyra olika delprojekt, där vart och ett och hamnar under den ekonomiska gräns som EU har satt för medlemsstaternas regeringar när det gäller att ge ekonomiskt stöd till enskilda företagsaktörer.