Tingsrätter vägrade samarbeta i kartläggning av dömda sexbrottslingar

➤ Samhällsnytt har tidigare uppmärksammat den medborgarstudie som Joakim P Jonasson genomfört över dömda sexbrottslingar i Sverige de senaste fem åren och hur gärningspersonerna fördelar sig demografiskt. I en intervju med SwebbTV berättar Joakim om sig själv och hur han genomfört studien.

En uppseendeväckande uppgift som framkommer i intervjun är att två tingsrätter vägrade att samarbeta med Jonasson – Norrtälje tingsrätt och Haparanda tingsrätt. Därför saknas de fällande domarna från dessa tingsrätter i studiens underlag.

LÄS MER: Genomgång av domar i sexbrottmål visar – utlänningar grovt överrepresenterade i sexualbrott

Joakim P Jonasson har gjort det här arbetet därför att han och många svenskar anser att det är angeläget att ha alla fakta på bordet i stället för att ägna sig åt spekulationer i den migrations- och integrationsdebatt som idag dominerar stora delar av det offentliga samtalet. Om staten via Brå inte tar sitt ansvar måste medborgarna själva ta det, resonerar Joakim.

Fakta:
Den här sortens undersökningar – där man redovisar olika nationaliteters under- eller överrepresentation – gjorde tidigare Brottsförebyggande rådet, Brå, men sedan drygt tio år tillbaka har myndigheten upphört med detta. Regeringen har motiverat detta med att uppdaterad statistik vore onödig eftersom man redan vet att vissa invandrargrupper är starkt överrepresenterade i brottsstatistiken.

Mot detta har anförts en rad invändningar. 1) Sverige har haft en mycket hög invandring det senaste decenniet av personer tillhörande de grupper som tidigare varit kraftigt överrepresenterade i statistiken. 2) Underlaget för den senaste Brå-undersökningen, som genomfördes 2005, var då redan flera år gammalt. 3) Staten fortsätter att uppdatera statistik på en lång rad områden trots att man ”redan vet” en del om vad siffrorna kommer att visa.

Den kanske viktigaste invändningen i det här sammanhanget är dock den mot det andra argument som migrationsminister Morgan Johansson anfört mot att fortsätta föra statistik över brott och ursprung, det att ”skillnaderna försvinner om man rensar för socioekonomiska faktorer”. Argumentet grundar sig i ett vänsterliberalt synsätt på kriminalitet där man antar att det bland socioekonomiskt svaga finns ett ekonomiskt incitament att kompensera för fattiga omständigheter genom att begå brott.

Hypotesen har viss giltighet för egendomsbrott, såsom stöld, rån, inbrott, bedrägeri osv, där brottets förövande ger brottslingen en ekonomisk vinning. Den saknar däremot relevans för sexualbrott som det här är fråga om. Att begå en våldtäkt ger inte förövaren någon ekonomisk vinning.